Förändring-Förädling-Förbättring

Rubriken ska förstås leda till intresse.

Ord om Donald Trump, USA:s president men här bäst beskriven som entreprenör av golfbanor, brukar synas och märkas.

Den här historien kommer att leda till Trump International Golf Links i Aberdeen. Det är ett nutida mästerverk som redan nu kan utses till en skotsk klassiker. Spektakulär men naturlig. Storslagen och mäktig men med respekt och känsla för golfhistorien och förebilderna.

En absolut höjdpunkt i Caspar Bay Grauballes liv som golfbanearkitekt.

”Caspar kommer utan tvekan att bli en av sin generations allra största arkitekter av golfbanor”, sa Trump när han vid invigningen blickade ut över det magiska markområde som förvandlats till en drömbana.

Den anlitade arkitektfirman var Hawtree Ltd – på plats som firmans ledande arkitekt för projektets design var dansken Caspar Bay Grauballe.

Caspar visste att han lyckats och att det var tid att gå vidare.

Idag hjälper han exempelvis oss i Saltsjöbaden med att förädla vår golfbana. Den här historien kommer också att leda hit.

Branschen är tuff, några få utvalda lyckas för att till slut få sina möjligheter att skapa nya golfbanor och, vilket numera är vanligare, förädla redan existerande golfhål.

Caspar från Rungsted på Själland gick sin väg. En brittisk väg. Han studerade till landskapsarkitekt, såg golf som sin passion och förstod hur han bäst skulle kombinera sina intressen. En praktikplats hos familjen Hawtree i Woodstock, Oxfordshire, blev starten på den nya tillvaron som golfbanearkitekt.

Det var 1997, han var 23 år och möttes först av Fred Hawtree, sedan av Martin Hawtree. Sedan 1912 hade tre generationer Hawtrees framgångsrikt arbetat med design av golfbanor.

”I dag är jag mycket tacksam över att det var där det började, att jag sedan kunde adoptera deras designfilosofi, baserad på perioden som kallas The Golden Age och med 20– och 30-talets mästare som förebilder”, berättar Caspar.

” Det första Fred Hawtree gjorde var att ge mig sin bok ”The Golf Course, Planning, Design, Construction & Maintenance” och en lista på alla böcker om golfarkitektur jag borde läsa. Han hade ett riktigt stort bibliotek på kontoret. Jag har ännu kvar hans bok. Signerad av honom själv. Jag körde dit i en gammal Volkswagen Bubbla från 1964, via färjan från Danmark till England. Det var en spännande dag och början på en rolig och lärorik tid.”

Det första uppdraget?

En uppmätning inför en omgörning av den 17:e greenen på Portmarnock Old Course. Därefter ett förslag på en redesign av bunkrarna på Beaconsfield Golf Club, skapad av Harry Colt.

Caspar blev skandinavisk representant för Hawtree Ltd. med Martin Hawtree som kollega och mentor. Hans första uppdrag som huvudansvarig arkitekt var en utbyggnad från 9 till 18 hål på Portmore Golf Park i Devon.

”Det är en klubb som jag fortfarande har god kontakt med. En familjeägd och fantastiskt vänlig klubb som var ett nöje att arbeta med”, berättar Caspar.

Uppdragen tillsammans med Martin Hawtree blev allt flera och firmans renommé förstärktes när omgörningar och förbättringar gjordes av klassiska banor som Portmarnock, The Island, Ballybunion, Lahinch, Royal Aberdeen och Royal Birkdale, denna sommars värd för The Open Championship.

I Sverige upptäcktes Hawtree av paret Ingrid Linné och Lars Ingesson som ville ge sitt blivande Elisefarm GC en engelsk profil på sina skånska marker. De kontaktade den etablerade engelska arkitektfirman och jobbet gick till den skandinaviske representanten Caspar Bay Grauballe.

Snart efter öppnandet klättrade banan på listan över Sveriges bästa golfbanor. Snabbt nådde den en topp 10-placering. Framför allt bedömningen av de 18 golfhålens design och strategiska element motiverade den höga placeringen. Banan beskrevs som svår, tuff och krävande men framför allt som rättvis för såväl elitspelare som herrgårdsgäster.

Ett gäng visionärer i Kungsbacka imponerades av Elisefarm.

Vallda G&CC skulle byggas.

Uppdraget gick till Hawtree och Grauballe.

Ännu en gång fick Caspar använda sin inspiration och kunskap från den brittiska övärldens mest klassiska golfbanor för att skapa en svensk motsvarighet.

Även Vallda avancerade efter ett antal år av utveckling till en topp 10-placering på den svenska rankinglistan.

”Greenområden med avrinningsytor, unduleringar och vackert formade kullar skapar karaktär. Jämförelser med skotska, engelska och irländska links- och hedlandsbanor kan göras utan överdrifter”, skrevs det om banan.

”Inför varje slag – såväl från tee som mot green – kan den strategiske golfaren hitta slag som kan rädda scoren och framför allt kännas roliga att slå. Bra score + Rolig golf. En kombination och en arkitektvision som här har lyckats.”

Motiveringarna kan också ses som den designfilosofi som Caspar gärna litar på och arbetar efter.

Borta i östra Skottland var något stort på gång. Donald Trump hade kommit dit och rört om i det skotska golfsamhället. I hans portfolio av superanläggningar såg han sin chans att bygga något alldeles extra på det mest magiska markområde han kunde hitta.

Det blev ett drömjobb för Hawtree Ltd.

För Caspar Bay Grauballe var det bara att ta med sig datorn och ritblocket för att tillbringa de närmaste åren i Aberdeen. Under åren 2010, 2011 och 2012 deltog han i processen som varje arkitekt någon gång önskar få uppleva.

”Att få skapa en bana vid havet, stranden och de 30 meter höga sanddynerna, att få göra det på en sådan plats med de resurserna… jo, det händer nog bara en gång i livet”, säger Caspar.

”Dessutom var det fantastiskt lärorikt att arbeta tillsammans med ett stort team, med experter inom alla områden, agronomer och shapers och många andra konsulter. Vid något möte var vi 20 man runt bordet. Vi skulle alla enas om de bästa lösningarna. Det var ju en stor snackis i Aberdeen, Skottland och hela golfvärlden. Vi som jobbade på banan blev snabbt igenkända. När man gick på stan kom folk gärna fram och sa hej och frågade hur det gick. Vi kände stor support av lokalborna.”

… och hur var samarbetet med Donald Trump?

”Vi träffades förstås emellanåt och kom fram till lösningar som fungerade. Han var där 2–3 gånger per år under själva byggprocessen. Det blev en hel del lyckade kompromisser. Han tog ’the american way’ och vi jobbade för det mera neddämpade och naturliga. Trumps tankar om det storslaget flashiga och vår brittiska filosofi blev en god kombination. Det var kul när han kom fram och sa: ’Ah, här har ni gjort något helt annat än vad jag sa – men eftersom det blir bättre än jag tänkt så det är helt ok.’ ”

Även Trumps officiella ord om Caspar var något den danske arkitekten kunde ta med sig från Skottland:

”Han har en artists öga och på samma gång förmågan att skapa en bana som såväl är spektakulär som anpassad i sin naturliga miljö. Han kan få fram det bästa av det markområde han fått, utveckla det till den allra högsta nivån utan att gå miste om det lokala arvets fördelar. Han lyssnar på idéer och ger professionell och ärlig feedback tillbaka. Jag rekommenderar honom gärna till alla som söker en arkitekt till sin golfbana.”

… och hur är samarbetet med Saltsjöbadens GK?

”Det är jättefint”, svarar Caspar. ”Det är väldigt trevliga människor i klubben och jag sätter ett väldigt högt värde på att få jobba bra ihop med personal, styrelse bankommitté, greenkeepers och alla andra på en klubb. Saltsjöbaden är också en jättefin plats. Den utvecklingsplan vi har gjort är mycket spännande och givande att arbeta efter. Jag hoppas att det redan börjar märkas på ett positivt sätt och att det bara blir bättre och bättre under de kommande åren.”

Efter invigningen av Trump International tog Caspar steget att starta den egna firman Golf Course Architecture by Caspar.

Bland hans nuvarande projekt kan nämnas Zuid Limburgse G&CC i Holland, GK Lillebælt på Fyn, Varbergs GK Västra och Saltsjöbadens GK.

Mer om Caspar på bycaspar.com

Läs mer om hans tankar om Saltsjöbaden i artikeln ”Från 20-tal till 20-tal” som följer:

Saltsjöbadens Golfklubb bildades 1929. Det var 20-tal, en period mellan krigen som ofta beskrivits som lycklig, glad och galen, inte minst utvecklande.

Inom golfens värld kallas epoken för ”The Golden Age”. Det byggdes massor av golfbanor överallt och arkitekter med namn som Harry Colt, Donald Ross och Alister MacKenzie kunde ta vara på den nya tidens tekniska möjligheter och utveckla golfen till ett spel som inte längre behövde spelas enbart utmed kusterna.

Järnvägen var viktig. Utmed den byggdes golfbanor, hotell och nya samhällen utanför storstäderna där det fanns behov av rekreation och aktivitet.

Vi ser förstås Saltsjöbaden som ett gott exempel.

Vår golfklubbs pionjärer fick sin inspiration i England och byggde golfhålen som ännu ligger intill Saltsjöbanans spår och är en del av den gamla 9-hålsbanan.

Historien kan göras betydligt längre – och den är intressant när vår anrika klubb tar sikte mot framtiden och mot ett nytt 20-tal.

Under den här säsongen, år 2017, har arbetet med att förädla vår golfbana påbörjats. Det har redan märkts tydligt med goda resultat på hål som nummer 8 (nytt greenområde), hål 4 (igenlagd damm och greenbunker), hål 18 (ny greenbunker), nya fairwaybunkrar på hål 11 och 13, nya tees på flera hål. Träd har gallrats – som en början på visionen att skapa en öppnare bana.

Siktet är högt. Toppkvalitet ska nås. Samtidigt finns tålamod. Steg för steg, år efter år, ska förbättringar göras, detaljer slipas och allt det nya få mogna och utvecklas av vårt greenkeeperteam med Dale Northway i spetsen.

Inspirationen hämtas åter från England. De brittiska hedlandsbanorna som skapades under den gyllene epoken för nästan 100 år sedan är ännu förebilderna för den moderna tidens arkitekter, Caspar Bay Grauballe, till exempel, dansken som gjort vår utvecklingsplan och ansvarar för omgörningen av banans design.

Han ser tydligt att hans filosofi passar naturligt in i det landskap han nu förfinar ute på vår golfbana.

”Det är det viktigaste, att vi får en bana där hålen passar ihop i den miljö där banan en gång byggts. Inspirationen kommer från 20- och 30-talets Storbritannien, från banor som The Berkshire och Walton Heath – men det vi gör i Saltsjöbaden ska kännas unikt och få en egen identitet och signatur.”

Vad är unikt i landskapet?

Mycket, och det som idag delvis är dolt inne bland träden ska framhävas tydligare. Landskapet bjuder på otroligt mycket dramatik. Medan man spelar kommer man in i en väldigt fin miljö där man följer dalarna mellan bergssidorna. När mer skog har gallrats kommer klipporna och all den vackra vegetationen att bli en tydligare del av spelupplevelsen.

Ett kännetecken för engelska hedlandsbanor är ljung, rhododendron, ärttörne och annan vacker växtlighet intill spelfälten.

Framför allt ljungen hoppas jag kan ge karaktär också åt Saltsjöbaden. Den växer redan inne i skogspartierna. Med ett öppnare spelfält kan gränsen mellan hålens fairways och skogen bli mjukare utan att ha den definierade kant som finns på många hål idag.

Men vissa träd får stå kvar…

Absolut, de är så många att känslan av att vara i en skog och i ett naturreservat alltid kommer att finnas. Många ädelträd är dessutom väldigt vackra. En viss gallring och en öppnare känsla kan framhäva solitärträden och ge banan en bättre variation. Det handlar hela tiden om en givande kommunikation med markägaren, om vad som är möjligt och vad som inte är nödvändigt.

När du ser Colt, Mackenzie och de andra som förebilder tänker du framför allt på deras sätt att göra banorna strategiskt mer intressanta?

Ja, de ansåg att hinder skulle inte bara vara straffande. Den kloke golfaren med svingkontroll skulle belönas när de vågade slå sig nära hindren och däred få ett enklare inspel mot greenen – de sämre slagen skulle bli straffande. Jordmassor kunde flyttas men designen tillämpades för att göra banorna så naturliga som möjligt. Hindren blev tydliga, inte dolda bakom kullarna och visuellt gjorde de i kombination med de nya klippmetoderna att banorna blev vackrare.

Är det din tanke om strategi och estetik också i Saltsjöbaden?

Ja, de bunkrar som hittills funnits har varit ganska obestämbara, inte haft någon gemensam karaktär. De nya bunkrarna ska synas från tee och vara utlagda så att de strategiskt passar alla kategorier av golfare. Bakkanterna ska höjas upp, målet är att få ljung och annan naturlig vegetation att växa in från skogen till ruffen och bunkerkanterna. Bunkrarna ska framför allt utmana elitspelarna, de ska inte göra det för svårt för medelgolfaren.

Förändringen av greenområdet på hål 8 fick ett lyckat resultat!

Kul att höra. Den var också nödvändig för att kunna förbättra greenens kondition. Det vi jobbar med just nu är att sörja för ordentlig vattenavrinning från greenerna. De ska torka ut snabbare efter regn och när all snö och is ska bort efter vintern. Just nu är många relativt små – för små med tanke på speltrycket och den mängd spel ni har på banan. På sikt tittar vi på att göra greenerna större och öka möjligheterna till olika flaggplaceringar och därmed få bättre kvalitet på gräset. En stressad green mår aldrig bra. Med lite mer avrinningsytor och unduleringar runt greenerna kan vi också skapa flera intressanta lägen att slå våra wedgar ifrån, ibland även använda puttern.

Fler lägen för känsla och kreativitet?

Ja, när fantasin ständigt stimuleras blir spelet roligare.

Idag möts hålen 7 och 13 – säkerhetsrisken på de hålen är ingen hemlighet?

Nej, men jag ser ingen anledning att ändra på banans sträckning för den sakens skull. Jag tycker att dagens hål ligger fint i landskapet och att banans rytm känns naturlig. Problemen på hål 7 och 13 kommer aldrig att lösas till 100 procent – men de kan minimeras. Tees kan flyttas och justeras, hålens fairways kan breddas och komma längre från varandra. Sedan kommer alltid en hårt högerskruvad boll att leta sig till fel fairway…

Hur skulle det tredje hålet, korthålet utmed Lundsjön, kunna förbättras?

Min önskan och förslag är att flytta tee från höjden och ner mot vattnet. Med utslagsplatser och en green vid sjökanten skulle hålet bli fantastiskt.

Idag är omgörningar som denna vanligare än att ni arkitekter får bygga helt nya banor – hur ser du på de olika utmaningarna?

Att skapa något från början på orörd mark är roligt på sitt sätt. På Trump International var det ju så. Vi fick ett magiskt markområde och massor av resurser. Utmaningen att jobba med existerande banor som exempelvis Saltsjöbaden är på olika sätt större. Att anpassa designen till det som medlemmarna länge vant sig vid. Att samarbeta och hitta lösningar tillsammans med klubben som har sina egna idéer, oftast goda, och har en budget att hålla.

När känner du att du lyckats?

Ett bra betyg är när någon som inte tidigare spelat den omgjorda banan faktiskt inte kan se att den är redesignad. När känslan är genuin. När man känner att ’så här har det väl alltid varit tänkt att banan ska spelas.’

Arbetet i Saltsjöbaden har påbörjats det här året. Hur ser du på starten och framtiden?

Det första steget har tagits och vi är absolut på rätt väg. Vi har löst några av de viktigaste svagheterna. Vi har gjort om åttans green som hade problem med vattenavrinningen. Med nya bunkrar har vi givit några av hålen ett nytt utseedne, en mer klassisk brittisk look. Vi har jobbat med perspektiv för att visa vad vi vill skapa för framtiden. Allt märks inte på en gång. Vi stänger aldrig av banan utan kommer att göra detta i etapper.”

Hur många års arbete kommer att krävas?

En golfbana är ju aldrig klar. Men jag tänker mig gärna en femårsplan. Förhoppningsvis har banan då fått ett ordentligt lyft, såväl visuellt som speltekniskt. Som jag sa innan: Det vi gör i Saltsjöbaden ska kännas unikt och få en egen identitet och signatur.

Banans kondition är en viktig del av spelet och upplevelsen. På till exempel Vallda, som du skapat, dressar man fairways och greener med tonvis av sand varje år för att skapa ett hårdare och fastare underlag.

Visst är det så. När de brittiska hedlandsbanorna är en förebild vill man ha ett så djupt lager av sand under spelytan som möjligt. Vi har en plan även i Saltsjöbaden och det är en process som kommer att ta några år. Snart ska vi kunna känna effekten. Med mer sand och bättre spelytor blir golfen roligare och säsongen längre. Det är bara positivt.

Nästa 20-tal ser riktigt ljust ut!

Ja, och det är fantastiskt roligt att kunna tänka så. Saltsjöbaden är en riktigt vacker plats, golfbanan ligger i en dramatisk och fin miljö, det är inspirerande att arbeta tillsammans med alla på klubben.

Vi kan kalla de närmaste åren för ”The Golden Age”.

Mer om GKS utvecklingsplan, klicka här.